onsdag, april 18, 2012

Train pics.


Here we go.

Good bye, Toronto.
Hello, Montreal.

Jag älskar känslan av att lyckas.

Att ta sig från A till B med 50 kilos tung packning är inte alltid så lätt. Det ger mig sår i händer och ömma axlar. Ibland tänker jag varför i helv€£%# har jag utsatt mig för detta, nära att skrika eller gråta. Men efter att kånkat på väskorna till och från spårvagn/buss, nåt station, fått ut min biljett och ser min gate, ja det är då känslorna överväldigar mig. Jag får fjärilar i magen, jag ler med hela ansiktet och hjärtat blir varmt. Shit, jag klarade det igen.

VIA Rail Canada
Gate: 21
Train: 56
Destenation: Montreal
Departing: 9:25

Hello Yellow.

Jag fick en bra, lugn och skön dag idag med lite shopping. Behövde en tunn, men ändå varm cardigan. Hade två stora, tjocka cardigans men har letat flera veckor efter något mindre för att underlätta packningen. 

Till min lycka hittade en super fin och skön cardigan i 100 % cashmere i en Second Handbutik på Queen Street. Jag brukar aldrig hitta något i Second Hand och gillar inte riktigt känslan av använda kläder. Men denna var exakt vad jag letat efter och är som oanvänd! $60 men var på rea idag för $30, som hittat! 

Sedan har jag eftersökt loafers eftersom boots och kängor börjar bli lite för varmt att använda. Eftersom jag lovat mig själv att inte köpa en enstaka pryl i svart eller beige föll dessa godbitar i mitt tycke och fick följa med mig hem. Kanske inte fullt så billiga ($90), men så sköna och se bara hur bra det matchar...

Love it.

tisdag, april 17, 2012

From Saturday: Toronto in pictures.

I lördags promenerade jag från klockan elva på morgonen till åtta på kvällen. Mina fötter var helt trasiga när jag kom hem. Men det var värt det för jag hade en helt super härlig dag och plöjde igenom hela listan med sevärdigheter som Chantal gett mig. Åh, älskar verkligen att promenera runt, upplever så mycket mer än när jag använder transportsystemet. Plus att jag får gratis träning :-)

Jag gick hela King Street, från Dufferin Street till Spadina Avenue. King St har inte mycket att erbjuda i mitt tycke. Gick runt i affärer på Queen Street, och där fanns det mycket fint och inte särskilt dyrt. Påminde lite om Drottninggatan i Stockholm. Sedan gick jag vidare längst Spadina Ave där China Town ligger. Inte mer märkvärdigt än någon annan China Town jag varit till (New York, Los Angeles, San Fransisco m.f.). 

Sedan kom jag till Kensington Market (my favorite in Toronto!) som var riktigt mysigt och kul att gå runt i. Gamla små färgglada hus, butiker, second hand, parker, restauranger, grönsakshandlare och barer. Allt gick att hitta och det var riktigt charmigt!

China Town.



Kensing Market.


More Kensing.


Walking in Down Town.

My plan is to go to the Art Gallery of Ontario in
Design District tomorrow.

Wall painting in Down Town.
St. Lawrence Market.
Like Saluhallen i Goteborg.

Distillery District. I guess it's 
going to be beautiful in one or two years. Now it's 
too much renovations and rebuildings.

But I like the style!

 Suggestion: Make your own chocolate 
and put nuts and dried fruits on it!


Mixed with new and old = I like!

One of my most interesting conversations ever.

Familjen jag fick besöka igår är judar och med på detta födelsedagskalaset fanns Chantal's väninnans 92-åriga mamma. Hon är född och uppvuxen i Polen och överlevde 6 år i olika koncentrationsläger i Tyskland, varav två år i Auschwitz. När hon vad 16 år stormade tyskarna hennes hem och tillfånga tog henne, hennes föräldrar och tre syskon, lika så all släkt och alla vänner i andra hem. Hon och hennes syster var de enda som överlevde.

På en byrå i vardagsrummet stod två porträtt av kvinnans föräldrar som blev mördade strax efter de blivit tillfångatagna. Ingen vet hur de dog eller vad som hände med dem. Bilderna är tagna av tyskarna och vad som går att se utifrån deras blickar är rädsla. De vet inte vad de har att vänta sig.

Dessa bilder är de enda bilderna kvinnan har på sina föräldrar. Allt annat från deras hem brändes upp av tyskarna. Chantal's väninnas bror åkte till Poland och lyckades hitta bilderna i en fotosamling som polska regeringen tagit vara på efter kriget.

"Show the pictures to everyone", she told me.


Efter kriget, då hon var 22 år, flydde hon till Israel. Där träffade hon efter en tid en man hon senare gifte sig med. Även han hade överlevt grymheterna i Tyskland. Han var vid den tidpunkten andra världskriget startade redan gift med en annan kvinna som bar på hans barn. Hon hade lyckats fly med 4 andra judar innan tyskarna kom. De gömde sig i månader i en bunker på ytterst lite mat de fått med sig. En dag hittade en polsk, icke judisk, man dem och ringde tyskarna. De kom på en gång, tvingade ut dem ur bunkern och avrättade dem alla med ett skott i huvudet. Hur hennes man kan veta detta är för att han fått höra det av någon som sett hela händelsen.

Vad judarna har blivit utsatta för är svårt att förstå. Vilka grymheter, det ar vidrigt. Kvinnans historier var hjärtskärande att lyssna till. Att få möjligheten att pratat med någon som genomgått och överlevt detta känns väldigt, väldigt stort för mig. Andra världskriget har varit ett mycket intressant ämne för mig i många år.

Sorgen har gått i arv säger de. Jag får möta dem alla i fyra generationer, även om barnen är för små att förstå. Hatet kommer alltid finnas där och de kommer alltid få bära med sig denna hemska händelse. Och inte minst påminnelsen av numret som ännu sitter intatuerade på hennes och makens arm.
"I still have it cause I'm proud to be a Jewish that survived."

Jewish birthday celebration.

Efter bilturen igår fick jag följa med Chantal till hennes väninna som höll ett födelsedagskalas till sin son som fyllde 34 år. Det var väldigt trevligt, jag fick god mat och en minst sagt intressant berättelse. Den är så viktigt för mig att den hamnar i ett eget inlägg. Men först ett par bilder. Önskar jag kunde visa er mer men vill hålla familjens ansikten utanför bloggen.


Happy Birthday to you...

I'm watching a 6 weeks old baby on the floor. 

Every day is not perfect.

Planen idag var att se utsikten från CN Tower. Men allt vände till en ganska trist dag och jag var inte alls på humör. Irriterad på det mesta, sa "fuck off" till en biljett kontrollant som inte tillät mig åka med t-banan för att jag var en station från den zon jag betalat för (han hörde det inte, men jag skäms bara av att jag sagt det) och i slutet av dagen hade jag kunnat skällt ut någon om jag blivit det minsta provocerad. 

Så istället för att punga ut $30 för en utsikt, tog jag en tre timmars lång promenad och köpte sedan massa snacks. Sockerkick, bakhuvudet mot kudden och Mac'en i knät är precis vad jag behövde ikväll.

måndag, april 16, 2012

A trip to the country side.

For forsta gangen pa min resa bor jag hos nagon som ar aldre. For min del ar det viktigt att mota manniskor i alla aldrar med olika erfarenheter och livshistorier. Chantal, som jag bor hos nu ar en fantastisk kvinna som jag bor hos i Toronto. Det ar sa skont efter alla dessa manader att ha nagon aldre som tar hand om en, ger karlek och omsorg.

Hon ar valdigt latt att prata med och jag bara avgudar henne. Jag ar sa tacksam over att fa vara i hennes hem, jag har mitt eget rum och mar valdigt bra har. Varje morgon innan hon gatt till jobbet och jag fortfarande sovit har hon skrivit en lapp till mig med forslag pa vad jag kan gora. I gar var hon ledig och tog mig till landet.


Chantal and me.

Bad Land.


Had a nice walk.


Kanadensiska tussilago!

New Book.

Read this one if you can. 
Or My Horizontal Life - A collection of one-night stands. Sooo funny!

Are you there, Vodka? 
It's me, Chelsea.

By Chelsea Handler,
an amazing author!